När jag hade gått nedför en bergssida så kom hon ikapp mej som hon hade bakspårat. Hon betedde sej märkligt och dansade runt mej flera varv. Tanken slog mej att hon kanske rapporterar... Tina stack iväg med full fart och vände sej om för att kolla om jag hängde med .Som tur var så kunde jag följa hennes spår i snön för hon drog iväg snabbt.
När jag hade gått uppför bergs sidan igen såg jag henne. Mot ett björksnår stod hon stilla. Jag gick fram till henne och gav henne order att resa fågeln. En hel ripkull tog till vingar och jag lyckades träffa en! Den känslan av lycka som jag då kände är svår att beskriva. När Tina sen apporterade fågeln till mej och jag fick ge henne beröm för en fin prestation, kommer jag aldrig att glömma. Lätta snöflingor föll och vi gick hem en erfarenhet rikare.

När vi var ute i skogen och Tina var ute på sök så kunde jag ibland höra att fåglar lättade.När jag då gick i den riktningen hittade jag henne sittande på den plats där fågeln hade lättat !!
Hon satt och väntade till jag kom fram och gav henne sök kommandot. Första gången det hände var jag väldigt förvånad .

Hon var otroligt följsam så jag behövde aldrig använda koppel på henne fast vi gick mitt i en stad. Många trodde inte sina ögon när vi kom gående !!

När Tina fick sitt 1:a pris i öppenklass på jaktprov hade hon 7 fågeltagningar.
När hon sen gick upp i elitklassen fick hon 6:a i fältbetyg på två prov. Det var väldigt dåligt med fågel på dom proven .Det är inte många tikar som fått så högt fältbetyg i elitklass som Tina har.

Hon var verkligen en hund som jag fick vara stolt över ..

Tina fick bara 7 valpar. Just nu har jag tre barnbarn efter henne som jag hoppas ska ha ärvt några av hennes fina egenskaper.

Den 26 november 2002 var jag tvungen att ta det tunga beslutet att låta hon somna in.
Men jag vet att hon har det bra där i dom sälla jaktmarkerna och för alltid kommer hon att ha en stor plats i mitt hjärta.